Værn mod Fremtiden

Af Theresa Benér, Kvällposten

Den hyllade schweiziske regissören Christoph Marthaler har kommit till Köpenhamn med sin exceptionella uppsättning Schutz vor der Zukunft (Skydd mot framtiden). Det är en alltigenom fascinerande teater-, musik- och liederfantasi, som i flera dimensioner belyser ett fasansfullt brott mot mänskligheten. Den handlar om det rashygieniska massmordet på handikappade och nervklena barn i Österrike under andra världskriget.
Marthaler använder aldrig våldsamma metoder när han formulerar sin kompromisslösa kritik mot människans antihumanism. Tvärtom låter han sina mångsidiga aktörer sjunga, skoja och till synes aningslöst leka fram ett skoningslöst budskap, som drabbar oss alla.
Föreställningen utspelas på Glyptoteket, bland antika romerska statyer, vilket i sig gör detta till en unik upplevelse. Publiken slår sig ner till en glättig invigning av ett ”reformläger”, där Den Nya Människan ska formas. Vetenskapliga tal hålls om vikten av att inte fortplanta dåliga gener, att ta vårt kollektiva ansvar för mänskligheten och överväga självmord efter fyllda 60, då vi ändå inte längre kan göra social nytta!
Det sjungs lieder, vi får önskekonsert och stämningen är som vid en kväll i ett byalag. Men i detta blandar Marthaler finurligt in den faktiska historien, barnen i Wien som straffades, förgiftades eller elchockades till döds. I pausen dyker aktörerna/musikerna upp i levande installationer runtom i museet. En dokumentärvideo skildrar vad som hände på det psykiatriska Steinhofsjukhuset i Wien. Sammanlagt blev 20 000-25 000 österrikare offer för den nazistiskt lagstiftade eutanasin.
Efter paus fokuserar föreställningen mer på vad som hände efter kriget. Hur förklarade läkarna sina dåd? Hur gick det till? Stillsamt framläggs sanningar, som avlöses av ensemblens drastiska mimspel till smärtsamt vackra körstycken och pianosonater. Marthaler arbetar alltid musikaliskt i sin teater och det beror ju på att den allra skönaste musiken förmedlar en outsäglig sorg, samtidigt som den berör en livsnerv, ger ett hopp. I denna paradoxala kombination av sorg, skam och livsglädje rör sig hela föreställningen. Genialiskt.